lördag 26 januari 2013

Avslutande blogginlägg


Gestaltningens avslutande blogginlägg! VAD HUR VARFÖR
VAD:
Jag började som många andra gestaltningar att gå på handledningar och fick där stöd från klasskamrater och handledare. Vi diskuterade hur jag skulle kunna arbeta vidare ifrån gestaltningsprojektet som var innan denna. Där hade jag genom att skapa en kub och inuti denna dragit trådar och belyst denna , skapar ett mönster upp på väggen bakom. Tanken var att skapa ett större rumsligt känsla genom att belysa kuben. Men egentligen var det kuben som var det viktiga. Så nu föreslogs det att fokusera på skuggorna och faktiskt skapa ett konstverk i en större skala på en vägg.
Men min mentor föreslog då olike utmaningar som skulle göra denna gestaltning till en större utmaning samt en möjlighet att utöka mina kunskaper om mitt eget skapande och tillvägagångsätt.

HUR:
Detta gick tillväga på så sätt att vi satte upp några ”villkor/regler” som jag skulle förhålla mig till under gestaltningen.


·      Att inte måla i kalendern, ta vara på all kreativitet och applicera den på väggen.
·      Indirekt tvingas visa hela processen genom att måla direkt på en synlig vägg som kontinuerligt granskas av förbipasserande.


·      Inte använda kalendern som inspirationskälla för möjliga motiv.
·      Testa att blanda färger och mönster samt låta de passera varandras gränser genom att måla över varandra.
·      Inte skissa eller planera i förväg.


Detta var fem riktigt svåra punkter att stå emot då de lika väl skulle kunna beskriva hur mitt vanliga tillvägagångsätt ser ut när jag arbetar. Jag var tvungen att bryta helt emot mitt vanemönster. Till en början gick det väldigt bra för jag befann mig ännu på en bekväm grund där jag kände mig bekväm och trygg men sen så började det sväva ut allt mer i mindre trygga områden så som att måla med fler färger än jag själv ville samt trodde skulle passa in i verket. Jag fick även genomgå känslan av att göra fel och att behöva gå tillbaka i arbetet och återställa det till var det var innan. Detta i samband med att stå och måla på en vägg som ständigt blir granskad blev en väldigt stor utmaning. En betydligt mycket större än vad jag trott från början då jag upplever mig själv som ärlig med mina målningar och gärna visar upp dem.
Under projektets gång hamnade jag i en hel del förtvivlan samt förvirring över verkets riktning samt betygmöjligheterna. Jag hade så aktivt jobbat utanför mina trygghetszoner att jag hamnade i en uppgivenhet och ointresse för att arbeta vidare med projektet. Jag försökte även efter två tredjedelar av projektet att byta inriktning. Men blev snabbt tillbaka satt i projektet då det var genomskinligt att jag endast flydde från något jag upplevde som svårt och jobbigt.

VARFÖR:

Vad var det då som gjorde att det blev så svart och fick mig att vilja byta inriktning?
Jag har under gestaltningens andra del där det ingick en essä, undersökt vad som händer när man hamnar i olika situationer som upplevs som krävande, kan även kallas stressfaktorer.
Denna gestaltning var för mig en stressfaktor då jag utifrån denna gör fyra olika bedömningar för att ta reda på hur mycket uppgiften kräver utav mig för att jag ska klara av den.
Den första bedömningen jag gör är att ta reda på om gestaltningen är hotande, krävande (hur svår den kommer bli) och hur viktig är den för mig (så som framtida studier och betyg).
I den andra bedömningen tar jag reda på vilka resurser jag har för att klara av gestaltningen, har jag kunskaper och familj som kan stötta mig genom denna uppgift? Men om jag upplever att gestaltningen kräver mer än jag har att bistå med så är chansen betydligt mycket större att man upplever stress.
Den tredje bedömningen handlar om att man går ett steg längre och tänker ut alla konsekvenser som kan uppstå om man inte klarar av uppgiften samt vad det innebär samt om man i sin tur har resurser för det också.
Den fjärde och sista bedömningen är en mer komplicerad sådan som utgår ifrån ens egna självbild. Ens uppfattning av hur mycket situationen kräver utav dig kan öka då man kan ha en förutbestämd tanke om att man måste klara uppgiften för att annars är man en misslyckad person. Man sätter en ännu större press på sig själv genom att från början redan nedvärdera sig själv och sätta gränser för vad som du anser utifrån denna självbild att du måste klara. ”Jag är misslyckad om jag inte klarar av denna uppgift.”

Efter att jag gjort dessa bedömningar så upplevde jag uppgiften som betydligt mycket svårare och mer krävande av mig än van den faktiskt gjorde. Man står där och känner att allt man gör är otillräckligt samtidigt som man inte vet vart man är på väg eller håller på med. Jag har aktivt under gestaltningen jobbat emot mina trygga arbetssätt och därmed varit i en ständig inre konflikt. Men nu idag, några veckor efter sista dagen på gestaltningen kan jag säga att jag tycker att projektet blev riktigt bra och att jag har lärt mig att det är okej att göra fel och att acceptera det. Att testa nytt är helt okej även om det inte alltid blir som man hade tänkt sig eller planerat.
Jag kommer även i framtiden att jobba med att utmana mig själv och försöka att jobba friare. 

lördag 12 januari 2013

Till Opponent


Hej opponent!

Under denna gestaltning har jag arbetat med att teckna stort i form av mönster som ofta förekommer i min personliga kalender. Jag har distanserat mig ifrån att måla i en kalender som jag kan stänga och hålla för mig själv till att arbeta på en yta på 28kvm som vem som helst kan se. Jag har även tillsammans med mentor under handledning fått utmaningar i form av ”regler” att förhålla mig till under min gestaltning. Utmaningarna var att inte skissa eller planera i förväg hur väggen ska se ut, inte måla i min kalender under gestaltningen (för att få ut så mycket av kreativiteten på väggen som möjligt) och även förbjud att titta i kalendern efter ”förebilder” till vad jag skulle kunna måla upp på väggen. Detta var utmaningar som gjorde min process mycket svårare och jag tycker att det mesta blev svårt. Vid nästa handledning fick jag förslag om att måla nya mönster, färger och kanske andra material vilket fick mig att hamna i en ännu djupare förvirring. En ovisshet över vart denna gestaltning var på väg. Jag hamnade utanför min ”comfortzone” och blev tvungen att satsa stort på väggen samtidigt som jag ständigt blev studerad av studenter som passerade denna vägg under hela processen.
En dag kom jag till det stadiet att jag hade blivit missnöjd med vad jag målat och fick gå tillbaka och återställa det till vad det var innan. Här kom jag in i en del där alla som iakttagit min process genom veckorna ställde frågor och undrade varför man gjorde som man gjorde. Här steg jag in i min djupaste förvirring och började verkligen tvivla på vart gestaltningen var på väg.
Jag har haft en väldigt utmanande gestaltning då jag är en sådan som gillar att planera och tänka ut innan jag gör saker. Jag gillar inte att göra fel och därför är jag en sådan som alltid söker rätt och fel. Vad är rätt och fel, snyggt och fult, bra och dåligt? Att detta arbetet skulle betygsättas gjorde inte min förvirring och frustration mindre. Jag har ständigt försöka hitta vägar till att göra en gestaltning som jag själv kan vara stolt över och finna en mening med samt sluta i ett godkänt betyg.
Idag har jag förstått att min gestaltning inte handlade om vad som uttryckte sig på väggen, det var vägen dit som har varit viktigast i denna gestaltning. Jag är ännu idag inte färdig med gestaltningen då jag fortfarande är i processen. 

lördag 22 december 2012

Tänkvärt




  • SVT- kultur - 2012 resumé om rasismdebatterna
  • Botkyrkas bibliotek tar bort Stina Wirséns "lilla hjärtat" ifrån hyllorna.
    Såhär förklarar bibliotekschefen Margareta Berg beslutet, för Kulturnytt:
    - Det här handlar om böcker för mycket små barn, för tre-fyraåringar som ännu inte kan förhålla sig till karikatyrer och rasstereotypa bilder.
  • Stina Wirsén om "lilla hjärtat".
  • Debatt: 34min in "rasism eller ängslighet?"
  • Liten skär och alla små brokiga - filminstitutet, pressträff med intervju, med bl.a. Stina Wirsén.
  • SF, biofilms reklam för "liten skär och alla små brokiga".


onsdag 5 december 2012

Andra bullar

Nu ska jag gå till skolan och ge denna väggen vad den tål.
Gårdagens frustration har omvandlats till en torped som ska gå på väggen.

tisdag 4 december 2012

När saker går riktigt fel..











Tankar & motstånd tillsammans med Leslie More.


Tanken med denna blogg är inte bara att lägga upp processbilder, jag skall även skriva tankar och svårigheter som jag möter på vägen.
Idag (måndag) och förra veckan har jag stött på flertal saker som jag bör skriva ner innan de försvinner.
För att förtydliga så får jag börja med att berätta hur detta projektet uppstod.

Det hela började, så som det ofta börjar, på handledningen där jag förklarade att jag inte viste vart jag skulle börja eller hur. Då utmanar min handledare mig kort och gott att teckna de mönster jag brukar teckna i min, the famous, kalender. Det är ingen större utmaning men då säger han även att jag ska göra det stort, större, störst! Här pratar vi inte längre om A3 papper eller bläckpenna som jag så tryggt arbetar med. Nu fick jag utmaningen att måla på en vägg.

Med lite om och men så kom jag igång redan samma eftermiddag då färg fanns att tillgå i huset och jag redan hade hittat den perfekta väggen för just mitt projekt.
Som ni ser på bilderna i tidigare inlägg är salen både stor och högt i tak, vilket är precis vad jag behöver. Denna salen är våran "egna" skulptursal i skolan. Denna får vi använda och utnyttja till dess fullo. Jag är mycket tacksam att jag har denna salen då det skulle vara svårt att få sväva ut så mycket som jag gjort, hittills.

Jag kom som sagt igång fort och kände mig bekväm med de material jag valt att börja arbeta med vilket är akrylfärg samt tapettejp. Tapettejp är perfekt för oss som gillar linjer. :)
Jag blev dock tillsagd att inte göra en skiss i förväg eller planera i mitt målande. Att måla på frihand och arbeta utifrån sinnet direkt på väggen skulle ge mig utmaningen att distansera mig från mitt verk samt ett risktagande att göra fel. Blir det fel kan jag inte "stänga igen" det så som jag kan med kalendern, eller välja bort vad jag vill visa.

Till en början kände jag aldrig "aha, nu förstår jag vad han menar" eftersom jag fortfarande tyckte att det var "fint" och som jag hade "tänkt". Jag trodde att jag inte gömde mina teckningar då jag ständigt tog bilder och lade upp på bloggen och visade allt. Jag visade början, förändringen, förbättringen, chansningarna och nu idag även osäkerheten trots att det är gjort.
Jag har idag för första gången känt att jag inte gömmer mitt arbete. Skulle vilja "gömma" det då idag var första dagen då jag verkligen tvekade på mitt målande. Det kan vara för att jag inte var lika sugen på att måla idag som andra gånger, men det ingår i utmaningen. Våga satsa trots att det inte känns rätt.

Andra handledningen kom och jag visade upp min vägg som ännu bara bestod av grått och trekanter i olika former. Är han nöjd var allt jag kunde tänka. Jag var inte själv nöjd med kände en viss trötthet i motivet och tyckte den var "klar" eftersom det inte fanns mycket mer i mönstret att fixa med. Men handledaren påminde mig om vad utmaningen var och satte mig i nytt arbete. Att våga göra annorlunda, som jag inte brukar. Är grått den enda färgen? Kan man ha fler färger? Kan man ha andra mönster? Kan man måla ovanpå och täcka annat?

Jag började på nytt att leta svar och måla. Efter att varit tvungen att döda mina "planer", då jag ska låta bli att planera i förväg, så fick jag snabbt sluta försöka tänka ut mönster i förväg och även inte rita och skissa ner dem i förväg. Jag antog utmaningen men det var svårt att låta bli att tänka på projektet när man var hemma.

Dagen var äntligen kommen och det var åter dags att gå till skolan och måla. Börjar med att leta färg på stan. Jag vill även nu ta tillfället att tipsa er som läser om IN-EX som är en fantastisk butik som ger ett uttryck av lyx och passion för bildskapandet. Jag fann att de var billigare en självaste Clas Ohlsson!
Jag stod länge och funderade över färgvalet. Ska man ha röd, orange & gul? Nej då smälter det kanske ihop. Ska jag ha blå, lila och violet? Nej samma där.. Så tillslut så tog jag en turkos-grön färg samt en drottningblå med mig till skolan. Köpte även rollers för att snabba upp arbetet.

Jag gick vidare till skolan, inspiration tagen från mina sängkläder, för att måla och började med att dra tejp över hela väggen. Det kändes skönt, spännande och befriande. Nu kände jag verkligen hur stor väggen var/är. Men gick därifrån med en liten klump i magen då det inte blev riktigt som jag tänkt. Men det är utmaningen. Nästa dag var man där igen.

Så har det fortsatt och idag kom jag till skolan på nytt nollställd. Väggen är som jag vill ha den, eller är jag bara feg att fortsätta. Ja, sanningen är den att idag är första gången jag verkligen upplever att jag inte vågar fortsätta p.ga. att jag är rädd att det blir fult och inte uppskattas.
"Ska det se ut sådär?", "Hur tänkte du där?", "Hade det inte varit bättre om..".. Tankar och skräckscenarion.

Jag gillar all kritik, till en viss del, men man vill ju inte göra dåligt ifrån sig.
Jag är uppvuxen med en pappa som stöttat mig och jag honom i hans webbdesigns men något vi alltid brukar säga är "less is more" eller "leslie more" för skojskull.
I mitt huvud idag ekade det "less is more, less is more.." om och om igen. På samma gång har jag idag köpt en mugg som är format som ett salladshuvud, den är ful, så ful att den blir snygg. Men jag är långt ifrån att skapa något som blir så fult att det blir snyggt. Det är nog inte möjligt just nu.

Jag har redigerat bilderna och lagt upp dem i det tidigare inlägget, både för att utmana mig i att visa även om jag inte är nöjd samt att våga ta och få kritik.

I morgon är det tredje handledningen och jag är nervös. Allt kan hända.